Elva år sedan

För lite mer än elva år sedan var jag i samma sits som nu. Jag hade bara förträngt hur härligt och överjävligt det var på samma gång. Lyckan är total, men förstår mycket väl varför min kropp ville vänta elva år. Illamåendet och mat som inte vill stanna i min kropp gör mig snart galen. Men som sagt. Lyckan är total och jag vill skrika ut till hela världen att jag faktiskt bär på ett nytt litet liv och att det faktiskt är värt att spy halva dagarna! Jag tycker faktiskt det. Det är värt allt. Vårt lilla hjärta. ❤️