Sagan om Emma
Emma föddes en otrolig varm sommardag för ganska exakt 27 år sedan. Hon var världens snällaste barn som bara satt och tittade. Gjorde inte en fluga förnär. Hon var bara helt enkelt väldigt snäll och lugn och sådär mulligt go som en bäbis ska vara. När den lilla tösen var ett eller två, spelar ingen roll… Separerade Emmas kära föräldrar. Inte konsigt alls, med tanke på hur olika de är. Emman och den äldre brodern började nu flytta mellan mamma och pappa. Två veckor här och två veckor där. De levde som i en kappsäck… Fram och tillbaka, fram och tillbaka… Med massa saker. Gärna i stora svarta sopsäckar! För i den där åldern vill man ju gärna ha med sig alla sina favoritleksaker såklart!
Efter några år träffade både mamma och pappa en ny kärlek, och Emman fick en underbar extramamma och en underbar extrapappa, extramormor, extramorfar, extrafarfar, extrafarmor, samt en 2 år äldre plastsyster, som det så fint kallades. Den 4 år äldre brodern och nya syrran, blev bästa polare och Emman var den där jobbiga lilla Tjorven (extrafarfar började kalla henne för det, eftersom hon var så grymt lik henne. Alla andra tog efter…=) ) som bara sprang efter och snubblade. Och blev lurad. Men glad som hon var. Brydde hon sig inte värst mycket utan levde i sin egen lilla värld.
När Emma var 5 år föddes hennes ”lilla” lillasyster. Grinpipan som hon själv kallade henne. Tog alltid hand om henne, och körde henne till och med i dockvagnen. Ja, för hon var ju så jätteliten. Men envis. Och det blev bara värre. Lillsyrran vände upp och ned på allt, och liknade mest den vilda bebin. Tyvärr fick hon alltför ofta höra, att så’n har då Emma aldrig varit! (även än idag Ja, från att ha varit en Emma med sin bror hade familjen nu förvandlats till en riktig storfamilj med fyra ungar i ett stort hus. Vilken tur att de hade sina två veckor i månaden hemma hos pappa och lugnet!
Det dröjde inte länge förrän den friden var över. När Emma var 6 år, fick pappa och hans fru en liten pojke. En lillebror! Emma var som salig. Älskade verkligen dessa små bebisar. Storebror var mindre glad. Han var lite trött på alla ungar nu. Och när de fick reda på att vi snart skulle få ännu ett syskon igen, bröt storebror ihop. Nu räcker det! Och där blev det stopp! På lite över tre år, hade Emma och storebror fått tre småsyskon. Och det märktes. Aldrig rast och ro. Och de lyckades då med allt ändå. Husvagnssemestrar hela somrarna. Förstår knappt hur det gick till. Men nu kan man ju förstå varför den oerhört pedantiska mamman är, och alltid har varit, så oerhört mager!
Denna barndom präglades av mycket kärlek och gemenskap. Emma skulle aldrig kunna tänka sig något annorlunda och när hon var liten kikade hon nog till och med lite snett på alla barn som bara hade EN familj. Ja, tänkasig vad tråkigt, och vad lite julklappar de måste ha fått! Så resonerade EMMA då!
Åren gick och Emma växte upp i en liten byhåla i dalaskogarna. På somrarna byggde hon kojor och gömde skatter i skogen. På vintern stod hon oftast på skidorna. När hon var femton år fanns inte längre några kojor i tankarna. Då var hon på dans på folkets park och blev kär i en prins!
Prinsen och Emma levde lyckliga i några år och flyttade söderut tillsammans. Där brast förhållandet och Emman träffade en ny prins. Denna prins gjorde Emman ganska genast gravid och nio månader senare kom storken med en liten Tilde. Emma var överlycklig över sin underbara dotter, men trivdes inte så bra i den småländska lilla staden. Förhållandet med prinsen var inte det bästa och familjen begav sig till Örebro där Emma ville PLUGGA till lärare. Förhållandet knakade mer och mer i fogarna och prinsen visade sig inte vara den han hade utgett sig för att vara. Örebro förknippades nu mest med elände och det hela slutade med att prinsen begav sig tillbaka till smålandsskogarna. Emma och Tilde flyttade till ett litet rosa radhus i den underbara staden Nora. Här blev livet underbart och flickorna trivdes som fisken i vattnet!
Efter en tid dök även en prins upp i Nora och Emma blev uppöverögonen förälskad! Romansen varade dock inte så länge och Emma stod återigen där med tårfyllda ögon! Då kom Emma på att det är mycket underbarare att leva UTAN karlar, för några prinsar är dom minsann inte! Och efter 2 år i singelliv blev Emma som en ny människa!
LYCKLIG!
Dock var livet i Nora lite väl öde för både Emma och Tildes smak, så därför begav de sig tillbaka till den fina staden Örebro! Ganska genast dök prinsen av Örebro upp i Emmas ögon! Det blev en flytt ganska snart igen. Men tiden var inte inne denna gång heller…. Flytt igen… och Emman är numera singelmorsa igen…! Den som fångar hennes hjärta…. Ojojoj! Det blir svårt…
Jag har bara en fråga, vad var det som hände mellan dig och den så kallade prinsen som då är pappa till tilde? Har själv lite problem med min sambo som jag inte tror är helt ärlig.